Fråga till författaren

posted in: Nya böcker | 0

Varför valde du att skriva om just det här albumet?

Raw Like Sushi var en av mina allra första skivor. När den släpptes ägde jag bara två album av John Farnham och lyssnade i övrigt mest på det som spelades i radion. Jag hade alltid ett tomt kassettband redo och spelade in allt som jag gillade från Trackslistan. Det var när Neneh Cherry presenteras av Kaj Kindvall som jag hörde Buffalo Stance för första gången och sedan kunde jag bara inte sluta lyssna.

Skivan släpptes i maj, men jag fick den först när jag fyllde år flera månader senare. På den tiden fick man gå och vänta och längta, vilket också gjorde att man lyssnade som besatt när man väl höll skivan i handen. Det följde inte med några texter, men jag lärde mig ändå de flesta låtarna utantill. Kanske hörde jag fel lite fel här och där, men det gjorde inte så mycket. Det var inte direkt så att jag fattade vad en gigolo var i den åldern ändå. Min bror hade bättre koll. Han lyssnade på band som Public Enemy, De La Soul och Salt-N-Pepa och hade en NWA-tröja som jag sedan fick ta över. Jag fick ofta skivor i present av honom – givetvis sådana som han själv ville ha och kunde spela av.

Jag vet inte varför jag fastande för just Neneh och hennes låtar, bortsett från det självklara i att det var bra musik. Jag tror att det var något med hennes lekfullhet och kaxighet som jag hoppades skulle smitta av sig när jag lyssnade. Det gjorde det väl inte riktigt, men jag fick en ingång till en massa ny musik som gjorde att jag ville hitta fler och fler bra skivor att lyssna på. Fast egentligen var det först när jag fick mitt första jobb som jag kunde börja handla skivor på allvar och då blev det en hel del The Cure och svensk indie, innan jag föll för tyska band som Kraftwerk, Can och Neu!, som fick mig att börja leta mig bakåt i tiden. Fast jag lyssnar fortfarande på rätt olika genrer och även när jag spelar skivor på Klubb Hallogallo försöker jag blanda upp krautrocken med annat som jag gillar. Det går inte att snöa in sig för mycket, då blir det för tråkigt.

Lämna ett svar